(Åh gud) det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort

Satt i timmar på bryggan med fina vänner. Bara satt där och lät solen ligga på utan att säga ett enda dåligt ord om vädret. Vi svenskar är såna, klagar på värmen och klagar på kylan. Jag kan inte klaga på värmen längre, den får mig att må bra. Nu ska jag försvinna inåt i Storvreta för att träffa E, mitt förslag är att sitta ute. Men vi får se hur det blir med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0