skarfelteklund

Att du nu fyller 18, just idag, just i år. Det är för mig obegripligt. Att vi nu kan fira 17 år tillsammans. Det vill säga hela mitt liv. Att jag nästan varje dag får träffa dig, påminna mig om att jag har en sån stor familj. Att vi princip sitter ihop nu och att du alltid är där ser jag nu som en självklarhet. Det skulle bli konstigt utan dig, bli alldeles för tomt. Du har blivit så stor och jag vet inte varför jag gråter nu. Du är så bra, så fin. Min allra allra bästa vän. Säg mig, vad skulle jag göra utan dig? Det skulle inte funka.